You are here: [ Home ]>>[ Translation ]>>[ Sample Translations ]>>
Buitengoor or Campine in 8 Languages, J.A.E. Slembrouck
Samenvatting
De rijkdom aan zeldzame soorten planten in het Buitengoor, eerst in 1979 “ontdekt” en gekend, leidde tot diepgaand onderzoek naar de wel heel bijzondere waterhuishouding, die er aan de basis van ligt. Vanaf 1984 bezochten een aantal bryologen het Buitengoor, maar tot een systematisch onderzoek, per beheereenheid, vanaf het inmiddels tot “erkend reservaat” benoemd natuurgebied kwam het eerst nu. Een werkgroep van Vlaamse en Nederlandse bryologen en lichenologen heeft gedurende twee jaar intens onderzoek verricht en vooral op bryologisch vlak een voor het Kempens district uitzonderlijke cryptogameflora opgetekend, die inzake kwaliteit parallel met de rijke flora van de vaatplanten en de schat aan ongewervelden loopt in wat men “het meest kwetsbare reservaat van West-Europa” is gaan heten met niet minder dan 47 Rode-Lijstsoorten bryofieten en meerdere Rode-Lijstsoorten vaatplanten. Het verslag¹ richt zich niet alleen tot ervaren bryologen, lichenologen en de wetenschap, maar ook en misschien vooral door een wat lagere drempel van opvatting, tot de belangstellende natuurliefhebbers in het algemeen.
Résumé
Le Buitengoor ne fut “découvert” et par la suite connu que depuis 1979 par sa richesse en plantes vasculaires rares, ce qui mena à des études approfondies, ayant pour objet la situation très particulière de son eau phréatique et superficielle, qui en est à la base. A partir de 1984, nombre de bryologues rendirent visite au Buitengoor, mais il a fallu attendre jusque maintenant pour effectuer un examen systématique, par unité de gestion, de l’actuelle « réserve reconnue ». Pendant deux années, un groupe de travail de bryologues et lichénologues flamands et néerlandais se chargea de cette tache et a noté une flore cryptogamique exceptionelle pour le district campinien et qui confirme une qualité de caractère parallèle à celle de la riche flore de phanérogames et d’un trésor d’invertébrés dans ce que l’on est parvenu à qualifier comme «la réserve naturelle la plus vulnérable de l’Europe occidentale».  Les Liste Rouges y sont représentées par 47 espèces de bryophytes et plusiers douzaines de plantes vasculaires. Le rapport¹ s’adresse non seulement aux bryologues et lichénologues avertis et la science, mais, tout en ne franchissant pas un premier seuil, également et peut-être surtout aux naturalistes intéressés en général.
Kurzfassung
Erst 1979 wurde entdeckt, dass das Buitengoor reich ist an seltenen Pflanzenarten, was zu einer tiefgehenden Untersuchung des sehr speziellen Wasserhaushaltes führte, der die Ursache für diese Vielfalt ist. Ab 1984 besuchten einige Bryologen das Buitengoor, aber erst jetzt wurde jede einzelne Parzelle des inzwischen offiziell anerkannten Schutzgebietes systematisch analysiert. Eine Arbeitsgruppe flämischer und niederländischer Bryologen und Lichonologen haben zwei Jahre lang intensiv geforscht und vor allem auf bryologischer Ebene eine für den Distrikt Kempen außergewöhnliche kryptogamische Flora kartografiert, die sich qualitativ mit der reichhaltigen Flora der Gefäßpflanzen und der Vielfalt an Wirbellosen im „verletzlichsten Reservat Westeuropas“ messen kann. Es wurden 47 Moose und mehrere Duzende Gefäßpflanzen der Roten Listen angetroffen! Der Bericht richtet sich nicht nur an erfahrene Bryologen, Lichenologen und die Wissenschaft, sondern durch seine niedrige Verständnisschwelle auch, oder sogar vor allem an interessierte Naturfreunde im allgemeinen.
Summary
The richness of rare plant species in the Buitengoor was only “discovered” and known in 1979 and lead to a thorough study of the very special of the water management condition, which is at the basis of the plant richness. From 1984 onwards quite a number of bryologists paid a visit to the Buitengoor, but had to wait until now for having the reserve - in the meantime listed officially as “recognized” – duly researched per management unit. Flemish and Dutch bryologists and lichenologists gathered in a workgroup have studied matters together during almost two years and found an exceptional cryptogamic flora bound to the Campine district. This was found being a parallel to the equally exceptional phanerogame flora and invertebrate fauna in a nature reserve area, which has become known as “the most vulnerable of Western Europe” with no less than 47 bryophytes and dozens vascular plants on the Red List. The report¹ is not only meant to be of interest for learned bryologists and lichenologists, but by lowering the scientific threshold, equally and perhaps especially of interest for interested naturalists in general.
Samfatningen
Rigdommen af sjældne plantearter i naturområdet Buitengoor blev først ”opdaget” og anerkendt i 1979. Dette førte til et omfangsrigt studie målrettet de unikke betingelser i grund- og overfladevandet, der kendetegner rigdommen. Siden 1984 har mange bryologister besøgt Buitengoor, men vi har måtte vente med en dybdegående undersøgelse fra forvaltningens side indtil nu, hvor Buitengoor er imedens gjort til et officielt opført ”anerkendt naturreservat”.
Flamske og Hollandske bryologister og lichenologister arbejdede sammen i arbejdsgrupper i næsten to år og fandt en ekstraordinær kryptogamisk flora for Campine districtet, som kan sidestilles med en lignende ekstraordinær fanerogam flora og invertebratfaunaen i et naturreservat, der betragtes som ”den mest sårbare i Vesteuropa” med ikke mindre end 47 bryophyta og flere dusiner af karplanter på den Rødliste. Rapporten¹  henvender sig ikke kun til erfarne bryologister og lichenologister, men ligeledes natur-entusiaster i mere generelt forstand, grundet det lavere videnskabelige sprogbrug.
Summarisk
Rikedommen av sällsynta växter i naturområdet Buitengoor ”upptäcktes” och erkändes först 1979. Detta förde till en omfångsrik studie av de unika omständigheterna för dess yt- och grundvatten som är basen för nämnda rikedom. Från 1984 och framåt har ett antal bryologer hedrat Buitengoor med ett besök. Men de har fått vänta fram tills idag för att få reservatet – under tiden listat som ett ”erkänt naturreservat” – ordentligt utforskat inom förvaltningens administration. Flammländska och holländska bryologer och lichenologister på lavar samlades i en arbetsgrupp och studerade sakernas tillstånd tillsammans under två år. De fann en ovanlig kryptogamisk flora i Campinedistriktet/regionen som kan jämställas med en liknande ovanlig phanerogam flora och ryggradslös fauna som betraktas som den mest sårbara i Västeuropamed inte mindre än 47 bryofyter och flera dussiner kärlväxterna på röda listan.
Rapporten¹  vänder sig inte bara till erfarna bryologer och experter på lavar utan också, och kanske särskilt – genom att sänka den vetenskapliga nivån - till naturentusiaster mera allmänt.
要約
  1979年Buitengoor(バイテンゴール)において発見された豊富な希少植物は、当時はただ単に世の中に認知されたに過ぎなかったが、次第にこれらの植物を支える、独特な水の管理状況の包括的研究が目指されるようになった。
  1984年以来多くの苔植物学者がBuitengoorを訪れ、公式に自然保護地域として認知されてはいるものの、正式に「自然保護地域」認定を受けるために、各コントロールユニット毎に研究が施されている。
フラマン人及びオランダ人のコケ植物学者、地衣類学者が合同で約2年間かけて研究を行い、他では見られない胞子植物相を発見、この植物相はCampine(カンパイン)地区でも記録されている。自然保護地域でのまれに見るPhanerogame(種子植物の一種)の植物相は無脊椎動物の動物相と多くの共通点が発見されました。これらは西ヨーロッパで最も絶滅が危惧されるものとみなされており、少なくとも、47種のコケ植物と多数の維管束植物がレッド・リスト上にあります。
  この報告書は見識あるコケ植物学者、地衣類学者だけでなく、より平易な表現を用いることにより、特に、関心をもつ自然学者の期待にこたえるものとなっている。
Reference¹
The purpose of this study is to describe designation of national parks and nature reservation areas in the all countries of the world. The study method executed to analyze large literature and materials on national parks and protected areas. The results are as follows.
1) There are 1,582 national parks in 140 countries.
2) The total areas of national park are 3,358,168 square kilometers.
3) In the 1800's, four countries established national parks which are United States of America (U.S.A.), Australia, Canada and New Zealand. Africa and Europe began the designation since the opening years of the 1900's and the countries in Asia authorized since the 1930's. National parks have established very rapidly since the 1945 of post war.
4) There are 7,994 nature reservation areas which are located in 152 countries.
5) Nature reservation areas are classified into five management categories by IUCN;
  (1) Strict Nature Reserve/Scientific Reserve (Category I),
(2) National Park (Category II),
(3) Natural Monument/Natural Landmark (Category III),
(4) Managed Nature Reserve/Wildlife Sanctuary (Category IV),
(5) Protected Landscapes and Seascapes (Category V),
Out of 7,994 protected areas, there are 3,764 category IV (47.1%), 2,159 Category V (27.0%), 1,391 Category I (17.4%), 448 Category II (5.6%) and 232 Category III (2.9%).
We investigated the growth of the world coverage of protected areas in U.S.A., Australia, Kenya, Finland, Bolivia and Thailand.
http://en.wikipedia.org/wiki/Nature_reserve
Print this page in a friendly pdf format or download: Campine_summary_8_languages.pdf